Peos blogg

Peos blogg

Utesäsongen har börjat

I mitt huvudPosted by Peo Sun, April 11, 2010 20:31:59

Så har äntligen årets utecykling dragit igång. Det blev en segdragen vår med en tveksam start. Långfredagen var det första passet som höll på att sluta i katastrof. Det skulle städas här hemma inför påsk och planen var att jag skulle göra färdigt innan det skulle bli någon cykling. När jag var klar var jag tvungen att åka och stödhandla lite inför påskafton. När det väl var klart och jag fått in alla råvaror där de skulle vara så börajade jag att plocka fram cykelkläderna och fixa. När jag tittar ut så har det dragit ihop sig till oväder. Arg som själva hin håle spred jag mina eder runt huset så om de hade varit materia hade städningen varit helt ogjord. Efter en stund tänkte jag att lite regn ska inte få stoppa mig så jag fortsatte min påklädning och när jag tittar ut igen så haglar och snöar det växelvis och mina meningar blir allt mer osammanhängande och ännu mindre rumsrena. Åter igen så bestämmer jag mig för att trotsa alla vädergudar. Monterar på hållaren till GPS.en på cykeln. Klär på mig det sista och fyller en vattenflaska och ska ställa ut cykeln i regnet. Helt plötsligt är alla mörka moln och regn helt borta. Nu var det bara att hoppa på cykeln och trampa på. Det var lite vingligt i början men det kom ganska fort tillbaks. Det blev bara ca 39 km men premiären var trots allt avklarad. Efter det blev det 40-årskalas hos Kenny. Påskhelgen var väl inte i motionens tecken men var trevlig ändå.

Tisdagen var det dags för det andra passet. Det blev lite mer odramatiskt och jag slutade lite tidigare för att på med mig lite värme. I början var det bra fart och jag njöt verkligen av turen. När jag kom till avfarten mot Hasselfors kom det ut en långtradare framför mig och jag var tvungen att bromsa för att inte köra in i den och när den axade så hängde jag på och var med till mätaren visade på 54 km/h och det gick lätt uppför. Jag släppte av aningen så jag inte hade rulle på långtradaren men det gick ganska fort ändå. Det visade sig att det inte var så smart för jag började känna i låren att jag inte var van vid att köra i sådana farter än. Jag körde till en vändpunkt och på tillbakavägen var det en svag motvind som kändes så här i början. När jag hade ca 2 mil kvar började jag känna av lite kramp och fick slå av påtakten ganska ordentligt. Sista milen gick väldigt sakta. Det belv 62 km vilket kändes bra men på kvällen var det krampkänning när jag satt i soffan.

I lördags var det dags för premiär med Christer som varit i Italien och cyklat med Birgitta och ca 130 pers till. Det blev många mil i bergen för dom medan jag mest gjorde annat än att träna. Jag startade 9.40 hemifrån och Christer mötte upp vid Konsum i Storängen. Han ville att vi skulle åka ner till Mandels Cykel och Trädgård för att... Mer sa han inte men såg väldigt hemlighetsfull ut. När vi kom fram så sa han att vi skulle köra in i affären. Jag började tro att han hade köpt en ny cykel. Det var fullt med folk i affären och vi gick och tittade runt en stund men efter ett tag kommer Kjell Nilsson och börjar prata med honom och även Lennart kommer. Det visar sig att Christer hade ordnat så att vi skulle få provköra en cykel med Shimanos nya elektroniska växelsystem Dura Ace DI2. Efter lite fixande stod cykeln klar och vi kom iväg. Det blåste ganska rejält mot när vi stack iväg mot Storforshållet. Hastigheten var allt annat än hög och vi fick slita för att inte ramla omkull. I Allkvetternkorset var det dags för mig att testa cykeln. Det var lite ovant att bara trycka på ett par knappar när man skulle växla men det gick allt bättre. Jag fick köra ända till vi nästan var inne på Björneborgsvägen efter R 26.

Nu började jag att bli riktigt mör i benen och jag fick bita i för att inte tappa hjul på Christer. När vi kom fram till Sälsjöbacken så orkade jag inte riktigt att hålla hjul för det började nypa rejält i låren. På slätan gick det lättare igen och jag kom snart ikapp. I de sista backarna in till Degerfors så började baklåren att krampa så jag fick trippa på pedalerna. Det blev ju motvind hela vägen från 26:an in till Degerfors. Det belv 89 km totalt.

Söndagen startade jag klockan nio och det blåste aningen mindre men ändå var det långt från lugnt. När jag kom till Volvo i Karlskoga kom både Christer och Birgitta farandes. Christer vände och hängde på mig och Birgitta fortsatte för att köra kommunrundan. Vi drog iväg mot Loka och det gick ganska segt, dels för motvinden och dels för att lördagens pass hade inte hunnit lämna kroppen riktigt än. Vi pressade oss inte för mycket utan jobbade på ganska metodiskt. Väl framme på Loka Brunn så åkte vi till badhuset för att köpa en kopp kaffe till vår medhavda macka. Jag var ganska mätt efter min frukost så jag orkade bara ett par tuggor. De hade tagit bort stolar och det fanns bara vita soffor att sitta i och det kom in folk och de tittade lite konstigt där vi satt, svettiga och allt annat än frächa.

När vi fikat färdigt så var det dags att ge sig av igen för att få skörda frukterna av allt motvind- och motbackeslit vi hade haft på uppvägen. Det dröjde inte länge förrän farten var uppe i över 40 km/h och ibland även över 50 km/h. Nu var det bara att trampa på och njuta. Vi fortsatte med hög fart nästan hela tiden och det kändes ganska härligt med både medvind och en gnsitrande sol i ansiktet. Jag släppte av Christer i farten och fortsatte hemåt Degerfors. När jag kom till Arvsviken så började jag känna en bekant känsla i låren. Det var åter igen dags för krampkänning. Jag växlade ner på lilla klingan och varvade ner ordentligt. Nu var det bara några kilometer kvar så jag kunde ju inte ge upp. När jag var inne i Degerfors så började det släppa igen. Väl hemma så var det ytterligare 98 km till loggboken. Nu är det bara att fortsätta att samla mil.

Ha dé


Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.