Peos blogg

Peos blogg

Hjälmaren runt

I mitt huvudPosted by Peo Wed, May 12, 2010 12:35:47
I lördags var det dags att begå tävlingspremiär. Ända sedan onsdagen hade jag varit trälig i halsen och blev allt mer orolig att fjolåret skulle upprepas sig. Då låg jag febersjuk när Christer ensam fick ta sig an motvinden. I år så hade jag lite mer tur, trots att jag inte kände mig helt hundra så hade jag ingen feber så jag beslutade mig för att köra. Christer och Birgitta kom och hämtade mig strax efter halv sju och det bar av in till Örebro. Väl framme så gick vi till nummerlappsutlämningen och fick våra lappar. Sedan började vi göra oss i ordning. Jag frös ganska ordentligt och det var inte skönt att stå vid bilen och byta om. Nu var jag i och för sig rätt så klar men det blev lite av och påklädning. När vi var klara så fick vi se Lena stå i fållan och vi trängde oss fram (inte riktigt min stil men...) Vi blev placerade i andra startgrupp och det kändes bra. Det var inte många kändisar där som vi såg innan starten. Vi hade bestämt oss att vi skulle ta rundan som ett träningspass. Det gick väldigt lugnt i början och mina ben ville lite mer men jag fick sansa mig lite. Efter en stund hade vi kommit upp i lite fart, men utan att behöva anstränga sig allt för mycket.


Kom i slang med en Örebrocyklist som jag tror hette Magnus som visade sig vara en mycket trevlig och duktig cyklist. Vi körde på och det kändes bra och jag hostade inget nästan. När vi kom mellan Fellingsbro och Arboga så kommer det en bil och tuta som en svagsint på en lång raksträcka och sekunderna senare snuddkör han ytterledet med bara centimeter till godo. Nackskott är det som jag först kommer att tänka på men.... jag skulle nog ångra mig lika mycket efteråt som han skulle gjort om någon hade förolyckats av oss. Man blir ändå heligt förbannad när det är fri väg och de ska "statuera exempel".


När den värsta ilskan gett sig drog Christer och Magnus iväg och övriga gänget kom efter. Jag låg inbäddad och höll koll på dom två för att se så de inte fick för stor lucka utan att jag skulle kunna täppa till om det skulle behövas. Nu var vi en ganska stor grupp där alla inte orkade med att göra något jobb längst fram. Det betydde att det blev luckor och oroligheter i leden. Jag beslutade då att se till att vara i täten när vi gick in i Arbogabacken för att dra sönder fältet. Det lyckades ganska bra för när vi hade samlats i utförskörningen efter så var bara halva fältet kvar och det blev mer ordning i leden igen.


Strax före Hjälmarsund så gled Jocke Lindgren upp bredvid mig och sa att han har längtat efter korven i Hjälmarsund i flera mil och att det skulle bli underbart att få sätta tänderna i en strax. Jag visste inte hur jag skulle berätta för honom att korven får vi först efter målgång. När han blev på det klara med det så såg jag hur besvikelsen spred sig i ansiktet på honom. Men när jag snackade med honom med en macka i näven så skrattade han och visade att han visst hade fått korv i bröd, prickigkorv med limpsmörgås. Det kallar jag positivt tänkande!


När stoppet var avklarat så fortsatte vi och nu trodde vi att vi skulle få sida med men det vred sig så vi hade sida mot istället. precis som mestadels av tiden från Örebro. En del började bli trötta och det gick väldigt ryckigt i leden och en del orkade inte täppa till luckorna så det var väl 6-8 man som gjorde jobbet. Vi fick tillskott av ett par duktiga cyklister som fått släppa en snabbgrupp. De blev snart involverade i dragarbetet. När det var 23 km kvar så kom vi ikapp Magnus som hade kört på och började stumna betänkligt. Då lade jag mig längst fram och körde på. Det blev en liten fartökning och efter ca 5 km så gick jag bak och kunde konstatera att det bara var Christer, Magnus och en kille bakom. Vi körde på och det kändes bra att få dra på lite i slutet.


Väl i mål så väntade korven. Vi hann att få i oss ett par och lite kaffe innan det var dags för dusch och ombyte. Vi träffade Tommy och Jacob från Arvika som hade dundrat på i värsta tempot. De hade kört Hammarö tredagars helgen före och var i tidernas form. Efter duschen så var det dags för fler korvar och vänta in Birgitta som fick köra i ensamt majestät. Trots snålblåst och regn så kom hon in på 7 timmar prick! Bra jobbat.


I måndags blev jag sjuk och nu får jag hålla mig några dagar innan det blir något cyklande igen.


Ha dé