Peos blogg

Hjälmaren runtI mitt huvud

Posted by Peo Wed, May 12, 2010 12:35:47

I lördags var det dags att begå tävlingspremiär. Ända sedan onsdagen hade jag varit trälig i halsen och blev allt mer orolig att fjolåret skulle upprepas sig. Då låg jag febersjuk när Christer ensam fick ta sig an motvinden. I år så hade jag lite mer tur, trots att jag inte kände mig helt hundra så hade jag ingen feber så jag beslutade mig för att köra. Christer och Birgitta kom och hämtade mig strax efter halv sju och det bar av in till Örebro. Väl framme så gick vi till nummerlappsutlämningen och fick våra lappar. Sedan började vi göra oss i ordning. Jag frös ganska ordentligt och det var inte skönt att stå vid bilen och byta om. Nu var jag i och för sig rätt så klar men det blev lite av och påklädning. När vi var klara så fick vi se Lena stå i fållan och vi trängde oss fram (inte riktigt min stil men...) Vi blev placerade i andra startgrupp och det kändes bra. Det var inte många kändisar där som vi såg innan starten. Vi hade bestämt oss att vi skulle ta rundan som ett träningspass. Det gick väldigt lugnt i början och mina ben ville lite mer men jag fick sansa mig lite. Efter en stund hade vi kommit upp i lite fart, men utan att behöva anstränga sig allt för mycket.


Kom i slang med en Örebrocyklist som jag tror hette Magnus som visade sig vara en mycket trevlig och duktig cyklist. Vi körde på och det kändes bra och jag hostade inget nästan. När vi kom mellan Fellingsbro och Arboga så kommer det en bil och tuta som en svagsint på en lång raksträcka och sekunderna senare snuddkör han ytterledet med bara centimeter till godo. Nackskott är det som jag först kommer att tänka på men.... jag skulle nog ångra mig lika mycket efteråt som han skulle gjort om någon hade förolyckats av oss. Man blir ändå heligt förbannad när det är fri väg och de ska "statuera exempel".


När den värsta ilskan gett sig drog Christer och Magnus iväg och övriga gänget kom efter. Jag låg inbäddad och höll koll på dom två för att se så de inte fick för stor lucka utan att jag skulle kunna täppa till om det skulle behövas. Nu var vi en ganska stor grupp där alla inte orkade med att göra något jobb längst fram. Det betydde att det blev luckor och oroligheter i leden. Jag beslutade då att se till att vara i täten när vi gick in i Arbogabacken för att dra sönder fältet. Det lyckades ganska bra för när vi hade samlats i utförskörningen efter så var bara halva fältet kvar och det blev mer ordning i leden igen.


Strax före Hjälmarsund så gled Jocke Lindgren upp bredvid mig och sa att han har längtat efter korven i Hjälmarsund i flera mil och att det skulle bli underbart att få sätta tänderna i en strax. Jag visste inte hur jag skulle berätta för honom att korven får vi först efter målgång. När han blev på det klara med det så såg jag hur besvikelsen spred sig i ansiktet på honom. Men när jag snackade med honom med en macka i näven så skrattade han och visade att han visst hade fått korv i bröd, prickigkorv med limpsmörgås. Det kallar jag positivt tänkande!


När stoppet var avklarat så fortsatte vi och nu trodde vi att vi skulle få sida med men det vred sig så vi hade sida mot istället. precis som mestadels av tiden från Örebro. En del började bli trötta och det gick väldigt ryckigt i leden och en del orkade inte täppa till luckorna så det var väl 6-8 man som gjorde jobbet. Vi fick tillskott av ett par duktiga cyklister som fått släppa en snabbgrupp. De blev snart involverade i dragarbetet. När det var 23 km kvar så kom vi ikapp Magnus som hade kört på och började stumna betänkligt. Då lade jag mig längst fram och körde på. Det blev en liten fartökning och efter ca 5 km så gick jag bak och kunde konstatera att det bara var Christer, Magnus och en kille bakom. Vi körde på och det kändes bra att få dra på lite i slutet.


Väl i mål så väntade korven. Vi hann att få i oss ett par och lite kaffe innan det var dags för dusch och ombyte. Vi träffade Tommy och Jacob från Arvika som hade dundrat på i värsta tempot. De hade kört Hammarö tredagars helgen före och var i tidernas form. Efter duschen så var det dags för fler korvar och vänta in Birgitta som fick köra i ensamt majestät. Trots snålblåst och regn så kom hon in på 7 timmar prick! Bra jobbat.


I måndags blev jag sjuk och nu får jag hålla mig några dagar innan det blir något cyklande igen.


Ha dé

Du är inte klok Madicken..I mitt huvud

Posted by Peo Sun, May 09, 2010 10:24:31

...det var något man hörde väldigt ofta när barnen var små. Nu har jag fått vänja mig vid att folk på jobbet (framförallt) säger du är inte klok Peo. Kanske är det så men jag kan konstatera att det är j-vligt kul att cykla, så de får tycka vad de vill. 

Denna vecka började lite lugnt med en Kommunrunda i kortbyxor. Det var skapligt väder i måndags och jag passade på att få röra lite på benen inför onsdagens övningar. Christer och jag hade planerat att köra en långtur på tisdagen egentligen men då visade de dåligt väder så vi sköt på det en dag. När jag vaknade på onsdag morgon så kände jag mig inte helt fräsch. Jag hade ont i halsen och var lite snorig. När jag tittade på termometern så var det inte speciellt varmt heller. Hur skulle jag göra? Jag bestämde mig för att ta och prova i alla fall. Jag räknade med att det ganska snart skulle visa sig om det inte gick att cykla.

När jag skulle åka kollade jag på pulsätaren och den visade 107 slag/min vilket är nästan 30 slag över normalt när jag ska starta. Jag stack iväg mot Karlskoga och Christer och det blåste motvind, precis som det gjort hela "våren" men det som inte dödar, härdar tänkte jag och drog iväg. Det var segt i benen men det gick. Vi åkte mot Gyttorp och vidare mot Grythyttan för att köpa oss en korv, som blev två. Det smakade gott efter nio mil i sadeln. När vi åkte vidare så började det att mulna på ordentligt och både Christer och jag hade svårt att få upp tempen efter uppehållet. När vi började köra uppför så kom både puls och temp upp lite. När v började närma oss Filipstad så började det snöa lite grann och det övergick sedan till att börja hagla. Det var inte så intensivt som tur var men när vi dundrat ner för backen in mot Filipstad så var längtan efter något värmande påtaglig. Det blev en kopp kaffe och medhavd smörgos där. Vi åkte vidare utan att se någon sol och det var återigen kallt efter att varit inne i stugvärmen. Nu fanns det inga långa tunga backar att få upp värmen i så det belv till att trampa på i lite högre tempo istället. Det var lättåkt nu och det blev lite mer cykling ett tag. Efter Storfors blev det åter dags för lite nederbörd, nu i form av regn. Det var inte så många stänk som kom nu heller och vi såg framför oss att det var blå himmel åt Kristinehamnshållet. Vi trampade på och efter Lundsberg så blev vägen riktigt dålig. De hade sputat i sand i de värsta sprickorna vilket gjorde att det fanns en hel del lösgrus på vägen. Vi bestämde oss för att köra RV 26 resten in till Kristinehamn. Jag fick lite krampkänning i en backe och körde lite avvaktande en stund men det släppte efter en stund. Vi åkte till Statoil och kostade på oss en tjockkorv var. Sen så delade vi på en Cola för att få lite snabba kolhydrater så vi skulle klara av de sista milen hem. Vägen över Björneborg hade inga större överaskningar att bjuda på förutom att det kom en timmerbil och körde så nära att det var riktigt otäckt. 

Nästa blogg får bli om Hjälmaren runt.

Ha dé

Utesäsongen har börjatI mitt huvud

Posted by Peo Sun, April 11, 2010 20:31:59

Så har äntligen årets utecykling dragit igång. Det blev en segdragen vår med en tveksam start. Långfredagen var det första passet som höll på att sluta i katastrof. Det skulle städas här hemma inför påsk och planen var att jag skulle göra färdigt innan det skulle bli någon cykling. När jag var klar var jag tvungen att åka och stödhandla lite inför påskafton. När det väl var klart och jag fått in alla råvaror där de skulle vara så börajade jag att plocka fram cykelkläderna och fixa. När jag tittar ut så har det dragit ihop sig till oväder. Arg som själva hin håle spred jag mina eder runt huset så om de hade varit materia hade städningen varit helt ogjord. Efter en stund tänkte jag att lite regn ska inte få stoppa mig så jag fortsatte min påklädning och när jag tittar ut igen så haglar och snöar det växelvis och mina meningar blir allt mer osammanhängande och ännu mindre rumsrena. Åter igen så bestämmer jag mig för att trotsa alla vädergudar. Monterar på hållaren till GPS.en på cykeln. Klär på mig det sista och fyller en vattenflaska och ska ställa ut cykeln i regnet. Helt plötsligt är alla mörka moln och regn helt borta. Nu var det bara att hoppa på cykeln och trampa på. Det var lite vingligt i början men det kom ganska fort tillbaks. Det blev bara ca 39 km men premiären var trots allt avklarad. Efter det blev det 40-årskalas hos Kenny. Påskhelgen var väl inte i motionens tecken men var trevlig ändå.

Tisdagen var det dags för det andra passet. Det blev lite mer odramatiskt och jag slutade lite tidigare för att på med mig lite värme. I början var det bra fart och jag njöt verkligen av turen. När jag kom till avfarten mot Hasselfors kom det ut en långtradare framför mig och jag var tvungen att bromsa för att inte köra in i den och när den axade så hängde jag på och var med till mätaren visade på 54 km/h och det gick lätt uppför. Jag släppte av aningen så jag inte hade rulle på långtradaren men det gick ganska fort ändå. Det visade sig att det inte var så smart för jag började känna i låren att jag inte var van vid att köra i sådana farter än. Jag körde till en vändpunkt och på tillbakavägen var det en svag motvind som kändes så här i början. När jag hade ca 2 mil kvar började jag känna av lite kramp och fick slå av påtakten ganska ordentligt. Sista milen gick väldigt sakta. Det belv 62 km vilket kändes bra men på kvällen var det krampkänning när jag satt i soffan.

I lördags var det dags för premiär med Christer som varit i Italien och cyklat med Birgitta och ca 130 pers till. Det blev många mil i bergen för dom medan jag mest gjorde annat än att träna. Jag startade 9.40 hemifrån och Christer mötte upp vid Konsum i Storängen. Han ville att vi skulle åka ner till Mandels Cykel och Trädgård för att... Mer sa han inte men såg väldigt hemlighetsfull ut. När vi kom fram så sa han att vi skulle köra in i affären. Jag började tro att han hade köpt en ny cykel. Det var fullt med folk i affären och vi gick och tittade runt en stund men efter ett tag kommer Kjell Nilsson och börjar prata med honom och även Lennart kommer. Det visar sig att Christer hade ordnat så att vi skulle få provköra en cykel med Shimanos nya elektroniska växelsystem Dura Ace DI2. Efter lite fixande stod cykeln klar och vi kom iväg. Det blåste ganska rejält mot när vi stack iväg mot Storforshållet. Hastigheten var allt annat än hög och vi fick slita för att inte ramla omkull. I Allkvetternkorset var det dags för mig att testa cykeln. Det var lite ovant att bara trycka på ett par knappar när man skulle växla men det gick allt bättre. Jag fick köra ända till vi nästan var inne på Björneborgsvägen efter R 26.

Nu började jag att bli riktigt mör i benen och jag fick bita i för att inte tappa hjul på Christer. När vi kom fram till Sälsjöbacken så orkade jag inte riktigt att hålla hjul för det började nypa rejält i låren. På slätan gick det lättare igen och jag kom snart ikapp. I de sista backarna in till Degerfors så började baklåren att krampa så jag fick trippa på pedalerna. Det blev ju motvind hela vägen från 26:an in till Degerfors. Det belv 89 km totalt.

Söndagen startade jag klockan nio och det blåste aningen mindre men ändå var det långt från lugnt. När jag kom till Volvo i Karlskoga kom både Christer och Birgitta farandes. Christer vände och hängde på mig och Birgitta fortsatte för att köra kommunrundan. Vi drog iväg mot Loka och det gick ganska segt, dels för motvinden och dels för att lördagens pass hade inte hunnit lämna kroppen riktigt än. Vi pressade oss inte för mycket utan jobbade på ganska metodiskt. Väl framme på Loka Brunn så åkte vi till badhuset för att köpa en kopp kaffe till vår medhavda macka. Jag var ganska mätt efter min frukost så jag orkade bara ett par tuggor. De hade tagit bort stolar och det fanns bara vita soffor att sitta i och det kom in folk och de tittade lite konstigt där vi satt, svettiga och allt annat än frächa.

När vi fikat färdigt så var det dags att ge sig av igen för att få skörda frukterna av allt motvind- och motbackeslit vi hade haft på uppvägen. Det dröjde inte länge förrän farten var uppe i över 40 km/h och ibland även över 50 km/h. Nu var det bara att trampa på och njuta. Vi fortsatte med hög fart nästan hela tiden och det kändes ganska härligt med både medvind och en gnsitrande sol i ansiktet. Jag släppte av Christer i farten och fortsatte hemåt Degerfors. När jag kom till Arvsviken så började jag känna en bekant känsla i låren. Det var åter igen dags för krampkänning. Jag växlade ner på lilla klingan och varvade ner ordentligt. Nu var det bara några kilometer kvar så jag kunde ju inte ge upp. När jag var inne i Degerfors så började det släppa igen. Väl hemma så var det ytterligare 98 km till loggboken. Nu är det bara att fortsätta att samla mil.

Ha dé

Summering av veckanI mitt huvud

Posted by Peo Sun, March 14, 2010 16:04:42

Då kan man summera veckan som snart är till ända. Det blev lite annorlunda vecka mot normalt. Missade spinningen förra söndagen på grund av att vi spelade på lördagen. Därför planerade jag in ett pass på måndag istället och det blev 80 minuter ganska tungt pass. På tisdagen var det riktiga förvårkänslor när jag kom hem så jag passade på att stoppa i lite musik i öronen och ta en riktigt snabb promenad på 75 minuter. Det var varkligen underbart ute. Onsdagen var det åter dags för ett pass på spinningcykeln. Min vana trogen blev det 80 minuter igen. Båda dessa pass har jag tränat styrka viket verkar ha gett resultat. Båda passen blev utan något sällskap också. I torsdags blev det vila för att få lite återhämtning. Det kändes som ett klokt val att låta kroppen ta igen sig lite. Min fot har ställt till det lite den sista tiden, med smärtor under höger trampdyna som följd. I fredags var det dags för lite spinning igen med Christer. Jag hade filat på ett nytt program några kvällar och bara några minuter innan han kom och hämtade mig så var jag klar med det. Ett ganska tungt pass även det som vi avhandlade på 80 minuter som vanligt. I lördags var det åter ett kanonväder så det fick bli en promenad på 70 minuter i ganska lugnt tempo. Det var riktigt härligt att se alla som var ute och åkte skidor i Råbäck. (Lite avundsjuk blev jag nog) Söndagen var åter vigd för spinning men med den skillanden att vi skulle köra lite längre tid. Jag började med att köra ganska snabbt i förtiofem minuter för att därefter byta skiva till den som Christer och jag körde i fredags, alltså lite tyngre än inledningen. Jag kände mig i fin form och körde på med full koll på min puls. I de lugnare partier som var inlagda så sjönk pulsen riktigt fort vilket är ett tecken på att all spinning inte varit förjäves. Den fjärd sista låten var en fullfartslåt på dryga åtta minuter och sedan skulle vi upp och stå direkt efter. Då började jag känna att jag var nere på reserven och körde. Efter den låten var det en snabb låt innan vi skulle köra den sista stående och nu började det verkligen gå knackigt för mig. Valet att endast ha vatten med kanske inte var det smartaste jag gjort i år men jag kunde ändå pressa mig lite och när jag kollade på klockan hade det passerat två timmar så då bestämde jag mig för att vi skulle klämma till med 125 minuter. Det gick med ett nödrop. Efteråt skulle vi köra stretching men det blev lite lamt från min sida och snart var det full anarki i gruppen, var och en körde sina favoritövningar och jag hängde på lite här och var (jag har inga favoritövningar vad det gäller stretcheing) Vi bestämde att nästa söndag ska det bli ett tretimmarspass med start klockan 08.00 för att inte knapra för mycket av dagen. Om några timmar är det teater som gäller på Folkets Hus. Hoppas bara att jag inte somnar under föreställningen. Ha dé

Vintern tärI mitt huvud

Posted by Peo Mon, March 08, 2010 23:11:23

Ingen träning sedan i fredags och just nu känns det lite trögt med träningen. All jävla snö gör mig ganska frustrerad. Fick ett meddelande om att min cykel står klar hos Mandels. Ny bakväxel och ny kassett bl.a. Det gör ju inte längtan till utecykling mindre. Har ändrat utväxling i år och är ganska nyfiken hur det kommer att funka.

Det känns lite som man slits mellan hopp och förtvivlan när det gäller vårens framfart. Varje morgon är det full vinter med tvåsiffrigt på minussidan och på dagen skvalar det i vägkanterna. När ska medeldygnstempen äntligen krypa upp över noll, sju dagar i sträck? Jag vill ju ut och se mig omkring. Att sitta dag efter dag och glo på en målad vävtapet i ljusblått gör ingen cyklist glad. Vid det här laget skulle man behövt börja få minst 7-8 timmar i veckan men det är inte lätt att få ihop på en spinningcykel.

Idag blev det 80 minuter och svetten sprutade som vanligt. Nu blir det till att mobilisera lite krafter för att köra ett pass på onsdag igen.

Ha dé

Ingen blogg bara träning.I mitt huvud

Posted by Peo Sun, February 28, 2010 13:50:57

Det har gått en månad utan ett blogginlägg och under den månaden har det blivit en del träning ändå. Lite drygt ett dygns träning har det blivit, mestadels på spinningcykel och ett par promenader har det också blivit. Kylan och snön har gjort att jag inte varit så sugen på att promenera. På tisdagar och torsdagar har Herbert och jag kört och så har jag kört ett par pass på fredagar. Söndagarna har vi kört varje pass och det kortaste har varit 80 minuter men mest mellan 100 - 120 minuter per pass.

Idag var det Stefan, Ola och jag som körde och jag hade bestämt att det skulle bli ett välkryddat pass. Vi startade med att värma upp i ett par låtar och bestämde att vi skulle köra 120 minuter. Sen blev det ett stående och vi drog på belastningen lite. Vi körde med ganska hög belastning genom hela passet, även på de snabbare låtarna. Jag känner att det finns lite mer kraft i benen nu och det syns även på ratten som man ställer motståndet på. Jag behöver ett extra halvvarv mot i höstas vilket är ganska mycket. Där jag har ratten nu på sittande tungt är var den var när jag stod upp i början. Å andra sidan så kanske jag inte kör lika tungt på de stående låtarna nu men har mycket högre kadens.

En annan sak som förvånar mig är att jag svettas som aldrig förr. Det är stora pölar runt min cykel och det verkar som det bara blir värre ju bättre tränad jag blir.

I frdags var jag och hälsade på min cykel som är hos Mandels cykelverkstad för skönhetsoperation och redo för en ny sässong. Cykeln var uppspänd med ny kassett, kedja och bakväxel. Vidare så har de kollat vevlagret, styrlagret och lite andra småsaker. När det är dags att hämta den så kommer den att vara som ny igen. Man börjar se lite asfalt här och var nu samt att det droppar från tak och är riktigt blött överallt. Det är som ljuv musik för en en mycket cykelsugen Linder.

I morgon så ska Christer köra öppet spår (Vasaloppet) så på tisdag börjar cykelsässongen på allvar!

Ha dé

100 + 100I mitt huvud

Posted by Peo Wed, January 27, 2010 16:13:05

I söndags blev det ett lagom hårt pass på 100 minuter och det var Stefan, Christer och Birgitta som deltog. I tisdags var det dags igen för en tur. Jag var klar strax före tre och laddade upp med lite musik och tänkte ta det ganska lugnt. Den enda som dök upp och ville vara med på passet var Herbert. Vi drog igång en minut före tre och i början gick det utan ansträngning och efter 10 minuter hade jag inte kommit upp i 150 slag/min och drog på lite och kroppen svarade bra utan att pulsen trycktes upp för mycket. Passet var konstruerat så att man skulle börja lätt och öka på efter hand. När jag kört en halvtimme började jag komma upp i puls så jag låg i snitt på runt 160 slag/min. Det var då det verkligen blev intensivt. Det var tunga sittande omväxlande med stående tunga låtar. När vi kört 55 minuter kom vi fram till passets höjdpunkt, stående på 11,09 och det var efter haft en tung stående och en tung sittande direkt före.

Herbert var tvungen att ge sig för att hinna duscha innan han skulle döma en volleybollmatch, så jag fick köra resten själv. Efter det återstod bara en låt och om jag hade gett mig då hade passet bara blivit 70 min och det var i klenaste laget så jag började om på samma skiva och tänkte köra 80 minuter men jag missade både 80 och 90 minuter så det blev istället 100 minuter igen. De sista minuterna var jag helt färdig och fick kämpa för att få tramporna att gå runt. När jag sedan kom hem hade jag planer på att göra mos och korv men det fick bli pasta istället.

Nu tänker jag mig att försöka hitta lämplig musik till ett riktigt grispass för torsdagens övningar. På fredag är planen att jag ska köra ett lugnt glidarpass utan att förta mig med tillhörande bastu. Det låter som en perfekt start på helgen.

Ha dé

Är det någon...I mitt huvud

Posted by Peo Mon, January 18, 2010 16:47:23

... som har lite tid till salu? Känns som jag skulle behöva det nu. Fast å andra sidan så har näsan runnit flitigt sista veckan så det kanske har varit bra att vila lite. I tisdags blev det inställt på grund av att jag var tvungen att lämna in bilen. (Nya stänkskydd) och det var väl då som näsan rann som värst. I torsdags blev det bara styvt en timme på grund av fullt schema. Hade lite funderingar på att planera in ett pass på fredag men då var det ett möte på jobbet som blockerade den planen. Att sedan mötet blev inställt är en annan historia. Förresten känns det lite udda att lägga möte 14.30 fredag eftermiddag. I och för sig så är det väl inte allt för många som kan skylla på att någon annan har planerat in något då så det krockar men det är ju den dag i veckan man brukar planera in sin "arbetstidsförkortning"

I söndags blev det i alla fall ett pass på utsatt tid, klockan nio. Det var Stefan, Christer, paret Sääf och jag som körde ett pass. Vi började ganska lagom och ökade lite eftersom. När jag gick av cykeln så var det en mindre insjö under cykeln och det blev ordentlig sanering. Klockan stannade på 80 minuter och jag var lagom mör efter. I morgon tisdag är planen att köra ytterligare 80 minuter med några nybörjare. De får kliva på och av när de vill Jag ska köra mitt pass i alla fall.

Nu blir det inget mer i den här bloggen, så ni får vänta på att skrivklådan slår till igen.

Ha dé